Lahälla hamnområde har anor redan från 1600-talets sillperiod, Lahälla område hystes primärt då av Sillsalterier.

Lahällas äldsta byggnad är den gamla Stenförvaltarbostaden som du finner längs Lahällavägen 41 (näst sista huset före hamnområdet), här arbetade och bodde Henning Johansson som var förvaltare för stenbolagen i området.

Husgrunden visar tydligt bristen på hantverksskickliga stenhuggare som reste grunden, vid denna tidpunkt fanns ej skickliga stenhuggare i området.

De första kända uppgifterna om industriell stenhuggning i Bohuslän finner man fån 1700-talet.

Stenindustriepoken kan dock sägas börja vid mitten av 1800-talet.

I Bohuslän är de första beläggen från 1840-talet, då stenhuggning kan beläggas till Malmön, Hjälmedal, Lysekil och Spjösvik. I norra Bohuslän är de första beläggen från 1870-talet. Då hade stenhuggningen på allvar börjat få industriell karaktär, och etableringen i norra Bohuslän skedde genom storskaliga bolagsetableringar. Krokstrand är det främsta exemplet på detta.

Det är dock först på 1890-talet som stennäringen växte sig så stor att den kom att dominera näringsliv och socialt liv på flera orter

Ett givet inslag i ett kulturreservat.

Idag åtnjuter fabriken skydd och skötsel av föreningen samt samarbete med markägarna.

Mer finns att läsa om nämnda i en publikation som benämns:

G R A N I T I N D U S T R I
EN FÖRSTUDIE OM KULTURRESERVAT FÖR
STENINDUSTRIN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN